Det va inte igår!
Hejsan hallå från min lilla bloggsvacka! Här rullar det på, med buller och med bång. Har på riktigt inte haft en enda lucka att ens tänka på bloggandet. Just nu har jag sånt galet fokus på min viktresa. Sedan starten för ca 7 veckor sen så hade jag igår gått ner 11 kilo. Idag har vi fuskdag som säkert kommer resultera i typ 2kg upp imorgon, men dom bränner vi bort I morgondagens pass, eller? Efter att i princip ha levt på shakes sedan i måndags har jag varit riktigt slö i kroppen, torsdagens träningspass var riktigt uselt. Orkade knappt någonting och träningsvärken som varit nu i två dagar efter ha varit brutal i låren! Ska bli skönt imorgon när man fått i sig massor med energi idag.
Den här blixten som slog ner i mig för 7 veckor sedan alltså... Det va som att vakna upp på nytt! Jag har levt i förnekelse, inte kollat på min kropp, ser jag den inte så finns den inte, typ... "Man lever bara en gång, man måste ju få njuta" va mitt motto. Jag unnade mig fan varje dag, för minsta nederlag så var jag värd att äta något gott(onyttigt). Nu har jag äntligen fattat hur screwed up i huvet jag va och jag ska aldrig dit igen. Ja man lever bara en gång men då får man ju se till att leva så länge som möjligt också, och det gör man inte genom att häva i sig skräp varje dag.
Jag bränner broar varje dag, övervinner sånt som jag aldrig trodde jag skulle klara! Jag når mina delmål för jag bara ska dit! Jag vet att jag kan bara jag vill det tillräckligt mycket, det bara är så. Envis som en gammal get precis som Lotta på bråkmakargatan. Längtar till imorgon då det blir tillbaka på "dieten" och kötta på gymmet!
Kidsen då? Mina underbara små stjärnor! Zoe börjar bli stor på allvar, så duktig så himla fin. Hon är så snäll, delar med sig och bryr sig om. Lennox har varit i en riktig svacka men börjar äntligen komma tillbaka. Ett utvecklingssprång som heter duga och två tänder som kommit upp nu i helgen. Hemmet håller på att förfalla här för det har bara varit famnen som duger i flera veckor, när barnen har gått och lagt sig har jag varit så slut... I torsdags somnade jag tillochmed i soffan innan Zoe hade kommit i säng. Tur att Marcus va hemma och lät mig sova och tog hand om läggningarna! Trodde jag höll på att få ett migränanfall, aldrig haft så ont i huvudet och synen blev jättekonstig, lite läskigt... Som tur va gick de över när jag fått sova en stund.
Mycket utevistelse den senaste veckan i det fantastiska vårvädret. inatt ska det ju tydligen komma snö?! Känns bra att vi tagit vara på solen och värmen nu iaf om den tänker försvinna igen... Och med det avslutar jag denna novell med lite bilder från senaste tiden!
Hello!
Blogglusten ligger verkligen på noll just nu men jag gör det här för min egen skull då det är så kul att kolla tillbaka. Idag blev Lennox hela 6 månader, ett halvår! Min lilla pojke, så självklar. Fanns det en tid innan du kom till oss och gjorde vår lilla familj så komplett? Känns inte så! utvecklingen går på högvarv för denna lilla herre, kravlar dig numera framåt. Har fortfarande inte riktigt förstått det här med att lyfta armarna framåt men på något vis tar han sig ändå fram. Han är så tålmodig, kämpar och kämpar nere på golvet. För Zoe kommer jag ihåg att det va mycket mer frustrerande, hon ville så gärna krypa men tappade tålamodet när hon inte kom framåt, kommer aldrig glömma dagen hon väl kom på hur hon skulle göra.
Zoe är fortfarande i en fantastisk period, ända sedan Dalarna har hon varit så rolig att ha och göra med! I helgen sov båda barnen hos sin farmor och farfar, första gången för lilla L borta från oss båda. Funkade helt och hållet kanon, de har blivit så bortskämda med god mat och kärlek där så. Jag och Marcus roade oss med att fira min älskade pappa som hade 60-årsfest! Bland de roligaste kvällarna på riktigt länge!
De hade hyrt en lokal i Enhörna som var så snygg och passade klockrent in på temat, det va även ett liveband som bara spelade 50-talsmusik och hela släkten släppte verkligen loss och dansade röven av sig! Min fasters man på 79år bjöd upp alla tjejer på hela stället och dansade en låt med alla, vilken man va?! 79år!!! Det va även quiz med inriktning musik och 50-tal och mitt lag vann såklart!!! Oväntat, va helt säker på att pappas lag skulle vinna då quzen(gjord av gitarristen i bandet) verkligen va inriktad mot honom. Men vi va en bra blandning i mitt lag och vi vann en varsinn flaska skumpa!
Första gången på 3år som jag blev riktigt kardäng(precis som alla andra på festen) haha! Men med en låååång sovmorgon dagen efter och en pizza på det så var vi redo att hämta våra småttingar! Eller vi stannade kvar hos svärisarna och blev bjudna på middag, älgfärsbiffar, vilken lyx! Svärmors mat is tha shit!
Jag lever!
Jag lever! Idag gick vi över till de vanliga rutinerna igen. Marcus började jobba igen redan förra veckan och idag va Zoes första dag tillbaka på fsk sedan 16e december. Ledigheten med henne hemma har varit underbar, vilken tjej vi har! Och på den här lilla tiden har det hänt så mycket. Fröknarna tyckte hon hade växt jättemycket sedan sist de såg henne, och pratar jättebra nu. Eller Zoe pratar ju typ med sig själv konstant men man kan oftast förstå vad hon pratar om i allt babblande. Sjunger och räknar, mycket gos. Nästan tvångsgos, man får inte titta någon annanstans än på henne när hon är i det modet haha, då tar hon tag i ens ansikte och vänder det mot henne och kollar rakt i ögonen och kan utbrista "Åh mamma" och ge världens längsta kram, kramas och kramas och "åh mamma" säger hon om och om igen följt av att jag säger "Åh Zoe", så kan vi hålla på hur länge som helst!
Hon kallar mig även för Älskling, eller Äkling som hon säger! Alltså hon är så kärleksfull och jag känner bara att någonting har vi gjort jävligt rätt. Och Lennox är en liten mammagris, vill helst vara nära jämt men är också duktig på att ligga på golvet lite längre stunder och roa sig själv. Ungen har redan börjat krypa lite smått! 5,5 månader gammal... Jämt glad, så fort han får ögonkontakt med något är där ett stort leende på hans läppar, en genomgo och nöjd liten kille helt enkelt.
Själv har jag vänt på dygnet helt, speciellt efter gårdagen då jag och Marcus började kolla på en serie och kunde bara inte slyta då vi hade hört att slutet skulle vara episkt. Och det va de! Alltså jag skakade och rös över hela kroppen och kunde inte somna först klockan va vid 3... Alltså det va de sjukaste jag sett! The Jinx heter serien, SE DEN säger jag bara!
Nä men det ska bli skönt att komma in i lite rutiner, mat-tider och sov-tider. Lennox har vi fortfarande inte fått in det där ännu, ibland sovvägrar han och vill inte somna först vi går och lägger oss och ibland kan han somna ungefär samtidigt som Zoe. Men då kan det hända att han vaknar igen och kan inte somna om... Ja ni... Och det här mer smakportioner/gå över till riktig mat... Det är ju också en annan femma.
Men imorgon är det öppna förskolan igen för första gången på länge. Ska bli kul! Shit vad kom jag ens fram till med detta inlägg? Haha ska försöka komma ett mindre luddigt imorgon och berätta om allt vi varit med om under lovet sedan Dalarna. Tjingeling!
Juldtid
God jul såhär i efterskott. Idag kom vi hem från Dalarna. Efter att ha firat en intensiv julafton med min sida av släkten drog vi upp till Dalarna På juldagen till Lugnet med stort L. Så välbehövligt! Vilket ställe, så fridfullt, verkligen hakuna matata. Och Zoe trivdes ju så in i bomben. Utan tv och internet och knappt några leksaker, nyttigt. En kvart satt hon och skalade ett ägg en morgon i sin tystnad, bara en sån sak! Och så har hon fått hänga med sin stora idol Amma(Farmor) i 4 hela dygn också, hon bara avgudar henne, eller de avgudar varandra!
Ska bli så roligt när Lennox blivit lite större också och se de få avnjuta det där stället tillsammans och röja runt. Kan även tänka mig att det är gudomligt vackert där på sommaren. Ville liksom inte åka hem. Har inte känt det här på länge. Brukar liksom ha ångest av att lämna hemmet, tryggheten med allt va det innebär men där borta så ställdes livet på paus litegrann kändes det som. Man glömde alla måsten, alla bekymmer och bara levde för dagen. Ja jag behövde det verkligen!
Julafton då! Ja dan före dopparedan va det uppesittarkväll hos syrran m. familj och vi sov över för att vakna upp där på julaftonsmorgon. Full rulle som vanligt när den där julstressen infinner sig, plötsligt är det bara 1 timme kvar innan gästerna ska komma och man ska duscha, föna håret, klä på sig, klä på barnen, well you know... Dagen bara försvann med god mat och så in i helskotta mycket paket till barnen, sååå mycket fint och välbehövligt. Ikeakök, brio tågbana, bilgarage/bana, böcker, pussel, dockor, duplo, gitarr, uggs, kläder ja you name it! Dom har tydligen varit väldigt snälla i år mina små avkommor! Men nu har de så det räcker ett bra tag framöver. Vi deog oss hemmär vid 20.30-tiden och sloknsde rätt ordentligt på engång.
Nu är det bara nyår som ska planeras, vi har fortfarande ingen aning om vad vi ska göra men äta gott och ha det trevligt är iaf redan spikat!
Lyssna på kroppen!
Här ligger jag, redan i säng! Precis som igår så har jag lagt mig extremt tidigt för att vara jag, annars är jag alltid uppe till minst 23.00, aldrig att jag går och lägger mig tidigare! Men igår så hände någon som faktiskt aldrig har hänt mig så påtagligt förut, min kropp sa ifrån. Åt middag som vanligt i godan ro men mot slutet av måltiden så kände jag bara hur kroppen började känns sig svag och jag blev blixttrött så jag va bara tvungen att kliva upp och gå raka vägen till soffan. Där låg jag och hela kroppen värkte. Jag skakade och frös även fast jag hade kläder och täcke på mig. Ingen feber. Det kändes som att hela kroppen var påväg att stängas av, som att den skrek på mig "Tove nu får du trappa ner på tempot!". Jag somnade i soffan en stund trots allt liv runtomkring! När barnen hade somnat gick jag också och la mig. Marcus fick hjälpa mig till sängen då jag kände mig yr och svimfärdig och kroppen bara dunkade av smärta.
Men jag kunde inte somna. Jag frös så himla mycket, hade två täcken på mig men jag bara låg och skakade och spände hela kroppen. Tillslut bad jag Marcus komma med alvedon och tillslut lyckades jag somna. Det har suttit i idag också men inte alls på samma nivå, frossan är över men denna jäkla värk i kroppen... Somnade två gånger idag mitt på dagen! Inte likt mig för 5 öre! Imorgon måste vi till Ikea så jag gick och la mig samtidigt som Zoe för att jag ska kunna orka! Med två alvedon i kroppen känns det bättre!
Tur att Marcus var ledig igårkväll och idag! Men va läskigt det är när kroppen säger ifrån sådär... Tidigare har jag kört på och när jag väl slappnat av så har jag blivit sjuk men nu har jag helt enkelt kört på och stressat alldeles för länge utan att slappna av så då gör kroppen andra grejer med en!
Men annars är det BRA! Vi har köpt ny vagn nu efter att pengarna från försäkringsbolaget kommit. Idag va vi även på luciafika på fsk och fick se en inspelning på luciatåget de hade på dagen. Zoe ve extremt duktig på alla rörelser till låtarna men mot slutet så tröttnade hon och la sig ner på golvet och "vilade" lite, haha sötkorv!
så som hon gått runt och övat på tipp tapp här hemma, va kul att se!
Lurday!
hej hopp! Här rullar livet på i vanlig ordning. Torsdag nästa vecka är Zoes sista dag innan jul-ledighet, då blir hon hemma med oss i 3 veckor och Marcus går på semester bästa lördag i två veckor så då ska vi njuta ordentligt av varandras sällskap! Men någon dag ska jag och Marcus försöka få till en liten dejt och gå på nya star wars filmen, ska bli mysigt och välbehövligt för oss! Längesen vi gjorde något ensamma bara han och jag.
Igår va vi på 2-årskalas för vår finaste lilla Elise. Jag hade beställt våran present från Jollyroom som jag aldrig tidigare haft problem med utan det har alltid varit snabb leverans... Tror ni inte att just nu när jag för första gången har en "deadline" inom några dagar så krånglar det! Förberedde att presenten skulle bli sen och att vi skulle komma tomhänta och tänkte aldrig att lilla Elise skulle reflektera över att vi inte hade något paket med oss! Så när vi kommer säger lilltjejen "jag vill ha paket från Zoe!", alltså mitt hjärta bara fylls av ångest! Fick förklara att brevbäraren hade glömt att lämna hennes paket till oss och att hon skulle få det en annan dag.. men utöver det lilla missödet så va kalaset verkligen toppen!
barnen va galna, sprang runt och vände upp och ner på hela huset typ! Haha, som det ska vara på barnkalas. Marcus jobbade natt så efter kalaset följde vi med syrran hem och hängde där på kvällen vilket var lika mysigt som vanligt! Idag har vi varit förbi mamma/mormor på sjukhuset och sedan bjöd svärmor på middag som smakade gudomligt! Imorgon ska vi till min allra bästa vän i Nykvarn och mysa. Va superlängesen jag va där så ska bli jättekul!
Nästa vecka kommer det bli full rulle, vi måste en sväng upp till Ikea och jag måste på shoppingrunda åt mamma och försöka hitta något hon kan ha på sig på julafton. Vi måste även åka och köpa en vagn, måste bara hitta någon! På måndag är det luciafika på dagis på eftermiddagen och på tisdag är det öppna förskolan som gäller i vanlig ordning. Sedan har vi Bvc-tid med vaccination på torsdag tror jag det var, på fredag ska vi på julbordsknytis och på lördagen är det födelsedagsfika för Zoes morbror som fyller år... Ja ni hör ju, vi kommer inte ha så mycket dö-tid iaf!
Happyface
Senaste veckan har varit betydligt bättre än den innan! Känns som jag börjar komma lite upp ur min höstdepp eller va det nu va... Imorgon flyger äntligen mamma hem från Thailand! Hon kommer bo på Södertälje sjukhus på obestämd tid men hällre där än i Thailand så vi kan komma och hälsa på iaf!
Sedan hände även en lite rolig grej, jag har sålt ett instagramkonto. För ca 3-4 år sedan startade jag en instagram vid namn tattoosforgirls. Jag va extremt intresserad av tatueringar vid den här tiden och hade hela mobilalbumet fullt så för att samla alla bilder så startade jag detta konto och mitt mål va att få 10 000 följare. Instagram va relativt nytt då och jag fick ihop mina 10k följare ganska snabbt, någon månad eller så. Fortsatte lägga ut lite sådär men va liksom nöjd. sedan blev jag gravid med Zoe och glömde typ bort den där sidan. Tills att min kära vän startade en fotoinstagram och behövde en liten pusch så jag kom på att jag kan ju göra reklam för henne där på min sida för mina ca 20 000 följare, trodde jag. Går in och kollar och har då alltså fått 96 000 följare. Jag hade ju inte berättar om det här kontot för någon så hade ju massor med vänner som följde sidan utan att veta att det va jag! Haha
Nu flera år senare har väl mitt tatueringsintresse svalnat, jag har lagt in lite bilder då och då men inte känt att jag har tiden att göra något av den här sidan. Jag har krigat upp mig till 219 000 följare och nu går någon annan ta över. Ska bli spännande att se vad som kommer göras och jag kommer följa utvecklingen med spänning. Min lilla bebis liksom!!!
Nä men lite kul! Och pengarna kommer verkligen lägligt! Bilen är i akut behov av lite ompyssling, nya däck och en oljeläcka som måste fixas... Sedan ska vi köpa lite nya möbler till hemmet och göra lite fint. Men det mesta åker in på sparkontot! Sen behövs ju en nu vagn...
Hua, nu ska jag sova! Imorgon är det julavslutning på ÖF i Mölnbo så jag och syrran ska dit, blir nog trevligt. Godnatt!
Torsdag
Dags att vända lite på steken, har varit alldeles för bittert här på senadet tiden. Zoe är i en helt fantastisk period. Hon är verkligen den roligaste jag vet, hur kan man ha så mycket humor, REDAN?! Nya ord ur den där lilla munnen varje dag, en liten papegoja som härmar allt man säger så nu få vi passa våra munnar med fula ord! Lennox är i en minst sagt intensiv period. Han testar sin röst i alla olika tonlägen, mest på kvällarna när Zoe väl har somnat och jag och Marcus försöker chilla lite i soffan till våra program, hör inte ett smack då lilla L mer än gärna överröstar tv:n. Han har även börjat totaldäcka strax innan Zoe ska gå och lägga sig för att sedan vakna när hon väl har somnat och VÄGRA somna om. Han somnade nyss, halv 12 är hans nya tid, sedan sover han gärna till 9-10 på mornarna... Hällre att han somnar vid 20-21 och vaknar vid 7-8 istället men det är så fruktansvärt mycket som händer i kroppen just nu. Han började sitta mer upprätt idag och längre stunder, han blev svinglad när han kom på sig själv med vad han gjorde. Han börjar kräva mycket mer uppmärksamhet och vill bli underhållen hela tiden, helst vill han även sitta eller stå upp hela tiden också. Jag känner att jag inte räcker till rätt ofta just nu, hans utveckling går i sådan ruskig fart så jag vet inte hur jag ska stimulera honom tillräckligt. Ååh vad jag vill ha tillbaka vår vagn nu! Då skulle jag bytt till sittdelen så han fick komma upp och se allt runt omkring sig, han skulle älska det!
Men snart har vi en ny vagn om allt går som det ska och jag är inställd på att de kommer göra det, försöker vara positiv! I förregår skulle jag ge mig på och göra citronfudge, brände hela skiten så det vara bara att slänga allting, men första gången jag provat på det så man lär ju sig av sina misstag. Idag gav jag mig på det igen och det verkar ha gått bra. Den står i kylen och jag har inte smakat ännu men ser ut som den ska iaf haha. Tänkte ge mig på och göra med fudge/kola då jag fått in snitsen lite. Choklad och saltlakrits är jag sugen på och nutella, yum!
I måndags va de 2 veckor sedan jag gick med i viktklubb och började räkna kalorier och vågen visade -3kg sedan start, helt okej om jag får säga det själv, och -4cm runt midjan. Och då fuskade jag ganska rejält i helgen då vi firade Therese i fredags med vin och charkbord, men de va det lätt värt. Och så va vi på dop på söndagen så då blev det lite fika också... Nä men det känns bra att vågen pekar neråt även fast jag unnar mig ibland. Vi får väl se där över julhelgen hur det ska gå...
Men nu ska jag också passa på och sova medan barnen gör det så godnatt!
Upp med hakan.
Pallar egentligen inte någonting. Alltid när jag klättrar upp på stegen och är påväg upp så är det någonting som puttar ner mig. Jag får helt enkelt inte ha flyt i livet... I söndags ringde min pappa och berätta att han ÄNTLIGEN, efter att ha spelat på hästar i 35 år fick han 7 rätt och vann 137000kr! Jag skrek av lycka för min lilla pappis, han har haft det tufft och oturen sitter som en djävul på hans axel och förstör för honom jämt och ständigt och jag har ärvt en hel del grejer av min pappa och däribland denna jäkla otursgen! Kan det gå åt helvete så gör det de, typ. Men nu när det här hände honom tänkte jag och sa högt "åh nu kanske även min tur vänder", det skulle jag ALDRIG ha gjort!
Veckan börjar med att någon snor våran älskade bugaboo donkey på måndags morgonen... Alltså tanken har slagit mig så många gånger men jag trodde ändå aldrig att det skulle hända mig. Vi brukar nästan alltid lägga in vagnen i bilen just pågrund utav det och om vi mot förmodan har ställt in den i vagnrummet eller en snabbis i trapphuset så har vi plockat bort allting förutom chassit så det liksom inte är nå intressant att sno. Men i söndags så var jag ju själv med barnen och va ute på promenad och efter den var jag så trött så efter flera vändor upp och ner för trappen med grejer och barn från vagnen så lät jag en sits utan bygel vara kvar på och då blir den snodd. Känns verkligen som att det är någon i vår trappuppgång som har gjort det och det känns ju förjävligt och otryggt så jag bara vill spy! Jag är så förbannat svinigt arg att det inte finns på denna jord, att de finns så vidriga luffare som kan sno en vagn och förstöra en hel familjs vardag, det är ju bara så tragiskt! Jag hoppas verkligen inte det blir något strul med försäkringsbolaget så vi får tillbaka pengar och kan köpa en ny vagn...
inte nog med det så ringde min syster på onsdagmorgon och berättar att min mamma har råkat ut för en bilolycka i Thailand och ligger på sjukhus. Hon körde moppe och krockade med en bil, hon bröt benet och axeln, har en redig blåtira, fick sy i något finger och småskador men det kunde ha gått så förbannat mycket värre och det vågar jag inte ens tänka på! Min älskade mamma på andra sidan jordklotet. En utav de största anledningarna till att hon reser till Thailand varje vinter är för att hon har reumatism och har fruktansvärt ont i kroppen på vintern. Hon har inte varit hemma en svensk vinter på 5 år, det här ska bli det första och så händer det här. Som att hon inte hade nog med problem! Kära lilla mamma, vill bara krama om henne just nu! Hon kommer inte ens kunna ta sig upp i vår lägenhet för trapporna, inte kunna ta sig någonstans själv utan hjälp! Inte kunna bära och krama om sina barnbarn ordentligt som hon längtar så fruktansvärt mycket efter. Bara att laga mat liksom, med en arm?! Hon som längtar till att äntligen få fira jul med oss och laga mat och baka till oss som hon inte fått göra på 5år! Nä fy fan säger jag bara!
Ta vara på varandra för livet kan verkligen sluta så tvärt! Som sagt vågar jag inte tänka på vad som skulle kunnat hänt min mamma, jag är bara så oerhört tacksam att hon lever! Glöm inte att berätta för dom ni älskar att ni faktiskt gör det, varje dag! Tacka fan för jag har mina älskade barn och sambo som lyser upp min vardag även när den är så mörk!
Lever!
Idag när jag vaknade så bestämde jag mig helt enkelt bara för att idag ska bli en bra dag! Och hela dagen har jag gått med en positiv inställning. Även fast jag försökte göra något lite roligare utav dagen men varenda en jag hörde av mig till för att hitta på något med vad upptagen med annat... Och min mamma är fortfarande i Thailand och Marcus föräldrar är fortfarande i Dalarna. Så då blev det bara vi här hemma i lägenheten och vi hade riktigt mysigt! Lennox börjar komma tillbaka, jag är så lycklig. Det är sådan stor skillnad och jag tänker njuta för fulla muggar nu.
När det va dags för vila efter lunchen så tog jag vagnen, precis som igår, ut i det superkalla vädret och gick ca en timmes promenad. Barnen somnar som stockar och jag får röra på fläsket, win win. Att jag aldrig lär mig att ta på mig ordentligt. Måste skaffa några varma byxor att ha på mig, fryser ju ihjäl om röven och låren! Barnen klär man på som om de ska ut i storm men man glömmer bort sig själv. Barnen har varit nöjda idag, mysiga och ja tillfreds liksom. Jag måste bli bättre på att tänka positivt, inte få ångest långt i förväg för vad som KAN inträffa. Läggningarna själv med barnen är en jävla pina men vad är det för idé att må dåligt över en hel dag innan det ens är dags. Samma visa denna kväll, den hade ju kunnat sluta mycket bättre men jag tänker glömma den dåliga läggningen och minnas alla bra stunder idag, vilken va hela hela dagen.
Zoe är verkligen en riktig guödklimp till storasyster, hon börjar bli mer och mer gosig med Lennox. Vill pussa och kramas och nu får han även låna ugglan som har varit big no no tidigare. Aldrig har hon velat göra illa honom med flit, visst kan hon va klumpig och råka men aldrig några kyvnyp liksom. Älskar att se deras relation till varandta utvecklas jämt. Lennox bara avgudar Zoe, så fort han får syn på henne skiner han upp som en sol. Åh mina barn, blir helt varm i hela min kropp när jag tänker på er! Nu är allt framlagt och föreberett inför imorgonbitti, vinteroverallen och vinterskorna står redo och nu tänker jag somna med ett leende på läpparna och vakna upp till en minst lika bra dag imorgon, peace out!
Leva eller överleva.
Usch, här har det varit ett par riktiga skitdagar faktiskt. Idag sprack äntligen Lennox andra tand igenom och han somnade klockan 20.00 och har sovit sedan dess. Vi har ju varit bortskämda, Lennox har ju alltid varit en sovkille. Han har alltid varit lätt att ha och göra med, lätt att trösta om han mot förmodan blivit ledsen. Aldrig blivit övertrött utan somnat när han är trött och skulle kunna sova igenom ett världskrig typ. NO MORE... Jag är slut... Marcus har jobbat och varit borta nu från mig och barnen jättemycket den här veckan så jag har fått ta det mesta själv och jag har bara känt nu att jag inte kunnat "leva" jag har bara försökt ÖVERLEVA! Jag kan inte förstå hur ensamstående klarar det så bra, varje dag, i flera år och fortfarande se bra och tillfixade ut och ha fina städade hem. Jag hyser enorm respelt ska ni veta. Jag klarar det för jag vet att snart så får jag lite avlastning när pappa kommer hem men liksom annars skulle jag inte ha ett endaste litet hårstrå kvar på mitt huvud.
Nä nu har den här dippen hållt i sig allt för länge, jag vill börja "leva" igen. Jag vill kunna njuta, inte vara konstant trött. På fredag ska jag få komma bort lite. Marcus ska ha sin första kväll ensam med båda barnen och jag ska få dra iväg på en vinkväll hos bästa Therese som fyller år. Kan inte med ord beskriva hur jävla välbehövlig den kvällen kommer vara! Men nu måste jag sova för imorgon jobbar marcus hela dagen och natten så jag måste samla energi. Hej du där uppe, giv mig styrka att överleva morgondagen/natten/och morgonen efter utan att bli galen. Tack på förhand!
Tjuuu
Holy fucking fuck, båda barnen slocknade innan 20.00! Haleluja moment! Zoe har inte sovit någonting på dagen så hon slocknade som en stock klockan 19.00! Det händer aldrig! Alltså ALDRIG! Tar det en halvtimme vid läggningen är vi lyckliga liksom men oftast kan de ta upp mot en timme. Så är överlycklig. Lillen sov i Marcus famn när jag kom ut också men han vaknade till tre gånger innan han slutligen gav upp och somnade för natten. Helt otroligt!
Idag fick Zoe hänga hos sina farföräldrar med lite andra släktingar och röja medans vi andra tre roade oss med att storhandla... Nu har jag tagit beslutet att ta tag i denna övervikt på allvar! Gick nu med i viktklubben på Aftonbladet och hse gjort en veckoplanering med mat. Spännande! Just nu känner jag mig peppad iaf, hoppas jag inte blir på allt för dåligt humör bara och att jag blir mätt på måltiderna. Blir som ett lejon annars och min magsäck fördubblades typ under denna graviditet. Blev aldrig mätt, kunde äta ett hus typ.. Men nu jävlarrr! önska mig lycka till!
i veckan har jag inte så mycket planerat. ÖF på tisdagar brukar det bli, antingen i Järna eller Mölnbo, på onsdag ska jag göra fransar hos bästa Therese, får se om hon och barnen har tid för lite lek efteråt. Ska försöka ta mig ut på en långpromenad varje dag iaf! Får se om jag lägger till någon mer träning men vill inte gå ut för hårt nu i början så det får nog räcka nu ett tag.
Nu ska jag fortsätta njuta av lugnet ett litet tag till innan sängen kallar!
P.S. Tar typ aldrig några bilder längre! Måste bli ändring på men bjussar på denna på min lilla L.
Hello
Halloj! Just nu ligger jag här själv i soffan och har kollat klart på mina program, barnen sover och marcus jobbar. Gick relativt bra att lägga barnen ikväll men det börjar bara bli svårare och svårare. Lennox är inne i ett språng och tar bara korta powernaps på dagarna, idag sov han 5ggr på dagen i 10-15 minuter åt gången. Jag är inte van. Alltså alla är helt chockade över hur lugn en bebis kan vara, de säger att de tyckte Zoe va lätt att ha och göra med men Lennox är nästan omänskligt lugn och det är det jag har blivit van vid, såklart!
Men nu börjar det bli dags att tänka om för nu börjar han bli mer vaken och kräva lite egen uppmärksamhet. Jag har verkligen inte tyckt det varit någon större omställning från ett till två barn för NU! Och då är det speciellt de här nätterna jag är själv med barnen 1-2 ggr i veckan. Förut har ju lennox kunnat ligga och amma och ofta somnat medans Zoe grejat runt men nu har han inte ro. Och han blir bara mer pratglad av att det är helt kolsvart i rummet, han bara babblar och babblar och Zoe sätter ju igång med sitt då och helskotta vad jag får kämpa... Kvällen såg ut såhär, jag gör iordning zoe för läggning och hon får välling och jag ammar lennox i sängen, han ammar ungefär lika länge som Zoe dricker sin välling och sedan går det inte att få tyst på honom. Jag lägger L i sin säng och Zoe sätter sig upp så fort jag lämnar sängen och kollar vad jag gör=piggare, han blir tyst en liten stund och jag får killa Zoe på ryggen, men sen sätter han igång... Pratar högre och högre... Tillslut tar jag lennox till vardagsrummet och sätter han i sin babysitter där han oftast är väldigt nöjd och jag sätter på tvn och springer in till zoe igen, som nu har gått ut ur rummet.... I med henne i sängen igen och hon tjatar om att bli killad, sagt och gjort. Som tur är så somnade Zoe ovanligt snabbt så Lennox han inte bli missnöjd... Gaaaah jag vet inte hur jag ska få detta smidigare... Att få zoe och somna själv är bara helt omöjligt, till musik sjunger hon bara med och blir ännu piggare utav typ...
Har ångest inför alla dessa kvällar men det är bara att ta! Imorgon vet jag inte vad vi ska hitta på... Blir väl säkert skitväder då också, kanske åker ut till syrran, vi får se... Nu ska jag sova och ladda inför en tidig morgon. Ciao!
Tänder!
Titta, denna bild togs imorse och nu på kvällen hade ena tanden spruckit igenom. Inte ens 4 månader gammal. Zoe va liksom 10 månader när hennes första tand kom, dom är verkligen som natt och dag mina barn förutom att dom båda var och är väldigt glada av sig och har väldigt lätt till skratt!
Hoppas detta har varit den största delen till all missnöjdhet hos lilleman, har känt mig så hjälplös när han varit så ledsen och inget verkar trösta! Håller tummarna på att det blir bätter nu!
Hello
Hejsan hejsan! Nu hittade jag hit igen. En hektisk helg är över och nu kan jag vänta ända till jul innan vi har något stort att planera och fixa inför! Fick även fotona idag äntligen som jag försökt att redigera själv i mobilen haha... Hela kvällen har gått till att fixa med fotona och föra över till syrran och mobilen och hit och dit, herre min je!
Dopet blev iaf sjukt lyckat, jag va mer harmonisk denna gången än på Zoes dop. Men där stod jag ensam med ansvaret och nu delade jag ju det med syrran vilket gjorde stor skillnad, plus att jag lärde mig av mina misstag förra gången. Typ att allting inte behöver bli PERFEKT! Fikat ska ändå ätas upp så det behöver inte se ut som hos taxinge slott liksom. Jag la mer fokus på alla som kom istället för att fixa och springa runt hela tiden och väntade med att öppna presenterna till efteråt då de tog sån himlans tid sist och alla gick liksom mitt i vart efter deras present hade blivit öppnad typ!
Jag han ju inte själv sitta ner och fika dock först alla andra hade fikat färdigt och skulle gå hem så när jag väl skulle börja fika så kom en hel drös och sa hej då. Jag fick dricka mitt kaffe kallt kan jag säga. Och när ja väl satt där så började stressen lägga sig och huvudvärken smyga sig på.
men nu är det över! Det va underbart och vilka fina presenter lillen fick alltså, mycket välbehövligt och roligt! Lilleman däckade halvvägs in i dopet, Zoe sov igenom hela i sin farfars famn så det blev inte en enda bild på hela familjen men äsch, vad gör det om 100år! Min älskade bästa vän sjöng och spelade gitarr i kyrkan och de va helt jävla underbart, inte ens min pappa, hårdingen själv, lämnades utan tårar i ögonen, han fick svälja hårt ett par gånger sa han! Mycket barn i kyrkan som fick röra sig lite hur dom ville, fick komma fram och sätta sig och det va riktigt sådär familjärt och lättsamt allting, precis som det ska vara! Helt perfekt!
Och nu är Lennox i världens utvecklinssprång och killen som inte kunnat skrika kan nu minst sagt skrika. I söndags bröt jag ihop av utmattning, jag va helt slut efter allt med dopet och huvudvärken satt fortfarande i, Marcus jobbade och Lennox skrek och skrek och jag som kämpat med att få Zoe och somna för vilan i minst en timme vaknade PÅGRUND av allt detta skrikande... Tillslut däckade han i min famn och sov i typ 2 timmar men alltså ja, han är inte sig själv nu helt enkelt!
Gissa vad jag ska göra nu, som jag ska göra jämt när jag väl bloggar... Sova! Peace out!
