Zoe 1 månad
Publicerat 2013-11-29 13:42:00 i
Allmänt
Idag är det exakt en månad sedan jag låg och kämpade ut våran alldeles perfekta dotter. Hinner knappt börja skriva nu innan tårarna kommer. Tiden går så fruktansvärt snabbt och samtidigt känns det som att vi har haft Zoe hos oss i all evighet, livet innan är som bortblåst. Grädden på moset så sov skruttan superbra inatt, hon har känts så orolig under de senaste nätterna och legat och viftat med ben och armar och gnytt och gråtit i sömnen, men inatt sov hon från 22.00-09.45 med amning vid två tillfällen 03.15 och 06.45. Kanon-natt! Tänkte bjuda på en månadsuppdatering.
Zoe gillar: Mornar, hon är alltid världens lyckligaste på mornar och efter amning och blöjbyte gosar vi ordentligt hela familjen. Att busa med pappa är bäst, när han lipar och gör massa tokiga miner är mycket roligt! Att bada är skönt och det är även populärt att ligga på skötbordet och titta på ugglan som står där. Hon älskar även att sitta upp, och blir då alltid världens lugnaste om hon kanske var lite ivrig innan.
Zoe gillar inte: att ligga ensam, eller att vara ensam överhuvudtaget. Somnar hon när vi ligger och ammar kan jag ibland smita därifrån men hon brukar vakna ganska snart därefter. Somnar hon på någon av oss och vi ska lägga ner henne någonstans är det näst intill omöjligt. Hon gillar att åka bil men så fort den står stilla är det inte lika kul.
Zoe kan: LE ordentligt och länge. Hålla upp nacken länge och ser lika stolt ut varje gång. Hon har börjat lipa tillbaka när vi lipar åt henne. Hon kan greppa saker och är svinstark, mitt hår är illa ute kan jag tala om. Ställer man henne upp så kan hon stödja en väldigt kort stund så att hon "står upp".
Zoe är: helt fantastisk! Super-bebisen! Alla förvånas över hur stark hon är. Det känns inte som att vi fick ett litet spädbarn, hon var aldrig någon köttklump som bara låg och skrek när hon ville ha mat och byta blöja. Hon var bestämd från första stund, och så himla vaken. La Marcus henne på bröstet för att gosa så var det upp med nacken på en gång och inte vila. Ni vet de där "vagnarna" alla bebisar ligger i på BB och åker runt i fick vi ingen användning för. Hon är så rolig och förgyller mina dagar med skratt, lycka och kärlek. Kunde inte ha fått en bättre eller finare bebis!
Du är mitt liv och jag ska göra allt jag kan för dig och vaka över dig som en hök. Världens bästa Zoe <3
Julhandling!
Publicerat 2013-11-28 18:07:37 i
Allmänt
Idag var det alltså dags för julhandling! Marcus slutade jobbet halv elva imorse så då gjorde vi oss i ordning och drog iväg. Först förbi Marcus pappas jobb och bytte till vinterdäck, verkligen dags då det va is på vägarna idag! Efter det for vi upp mot Skärholmen. Zoe sov hela vägen upp och det bådade gott. Men i samma sekund som hon hamnade i vagnen vaknade hon och vägrade ligga kvar. Drog ner till amningsrummet på engång för att få det överstökat så hon iaf var nöjd på den fronten. Inne i amningsrummet var det ju såklart rusningstrafik med ungar som skrek och sprang runt så det va jobbigt tycker jag..
Självklart ska ungarna få springa runt och låta där men det va otur för oss. Fick inte någon ro och jag märkte på Zoe att hon inte alls fick någon ro. Och varmt så in i sjutton blev det och jag blev stressad, svetten rann nästan i pannan och samtidigt som jag amma försökte jag få av Zoe alla ytterkläder. Det va helt enkelt kaos och såklart kändes det som att alla tittade konstigt på en..
Jaja, efter det så var Zoe klarvaken och ville inte alls ligga i vagnen. Hon var nöjd så länge hon var i min eller marcus famn så så fick det helt enkelt bli. Tillslut så satte sig Marcus med henne och så fick jag springa till Gina tricot vilket jag verkligen ville då den affären inte finns i Södertälje och ja jag kände bara stress stress stress, slet med mig en klänning in i omklädningsrummet och bestämde mig för att köpa den. Kom inte ens hem med hälften av vad som var tänkt men det är sånt man får ta när man har en liten skrutt som är bossen. Nu är hon dock övertrött och vet inte vad hon vill, lilla hjärtat!
100y
Hade jag inte redan vetat vad skruttan ska ha på sig på julafton så hade jag utan tvekan köpt någon av dessa. Är helt såld på alla dessa ursöta madicken-klänningar, de faller verkligen mig i smaken! men sedan har jag det där problemet att när det finns för mycket fina saker och jag inte har råd med allt jag vill ha så kommer jag hem tomhänt. Jag kan helt enkelt inte välja! Samma sak med butiken Zara, det finns alldeles för mycket fint! Hemsidan är iallafall www.100y.se
Bebis-dejt!
Publicerat 2013-11-25 19:28:53 i
Allmänt
Måndagen har bjudit på världens mysigaste dag. Inte nog med att jag har fått gosa med min egen underbara bebis utan idag även med min kära vän Louise och hennes alldeles bedårande lilla underverk Simon. Det har varit så mysigt och att få dela sina tankar med någon som verkligen förstår hur det är har varit helt fantastiskt, pratat av oss ordentligt och berättat om vår erfarenheter och tipsat, helt kanon!
Det va ju bara för roligt att se dom brevid varandra, Zoe föddes ju en dag efter Simon men det ser snarare ut som att hon föddes 1 månad tidigare haha. Zoe väger ju ca 700g mer än Simon vilket man verkligen såg. Storlek 50 sitter liksom lite tajt på Zoe medans Simpan badar i den storleken, haha så mini!
Det blev även en promenad ner till Nykvarn Centrum där det käkades lunch på Rhodos och sedan promenix tillbaka, mycket uppskattat. Men känner att bäcken och höfter säger ifrån såhär i efterhand alltså. Undrar när jag kommer kunna gå utan några som helst problem igen, ska bli så skönt. Provade även på amning offentligt för första gången. Har ju bävat lite över det där men det va i princip tomt på restaurangen så det funkade bra, var bara jäkligt krångligt att hitta en bra ställning. Alltså på riktigt, va sååå jäkla glada att ni inte har så gigantiska boobs som jag, de krånglar till allt! Hatar dom verkligen! Så det funkade denna gång då vi satt i soffa men när vi ska till Skärholmen på torsdag kommer jag väl få panik... Men jag måste ju utmana mig, kan inte sitta instängd i lägenheten hela dagarna häller.
Jaja, en toppendag helt enkelt och imorgon kommer moster över och hänger med oss, blir lika härligt som vanligt!
Söndag!
Publicerat 2013-11-24 15:52:54 i
Allmänt
Då var snart även denna vecka över. Ännu en vecka fullspäckad med massa besök. Vi vaknade alla upp med strålande humör och Zoe busade rejält med pappa Marcus vilket hon alltid tycker är kul och ler nu riktigt ordentligt.
I fredags jobbade Marcus kväll och natt och då kom mina syskon över och hade fredagsidol-mys med mig och Zoe vilket blev väldigt lyckat. Jag bjöd på middag som blev kyckling, ris med jordnötsås och sallad, går inte att misslyckas med. Dock verkade Zoe ha krångel i magen denna kväll och var mycket grinigare än vanligt stackarn, ska ta och köpa minifom imorgon och se om det hjälper när det händer nästa gång.
Igår kom morfar över på förmiddagen och Zoe bara älskar att sova i hans famn, somnar på en gång så fort hon hamnar där. Sedan kom faster Samdra över en snabbis och myste och till sist pappas bästa vän Joel. Det blev såklart att kolla fotbollsmatch då Chelsea spelade och sedan va det såklart så mycket bättre för min del. Det bjöds även på tacos här hemma som killarna fixade i ordning, de va längesen och smakade utsökt.
Idag vaknade vi som sagt runt 10-tiden och 11 väntades det besök. Zoe blev hämtad att gå en promenad med sin farmor, faster och Stina. Första gången jag varit borta från henne sedan hon föddes men det gick snabbt. Hann äta frukost, slappa lite i soffan och duscha i princip. Sedan kom de tillbaka och hjälpte till lite så jag hann städa innan de andra gästerna kom. Då var det nämligen dags för min låtsaspappas mamma, syster och systerdotter att träffa Zoe för första gången. Det va hur trevligt som helst och Zoe gjorde ett mycket stort intryck hos dom. Nu ligger hon här i min famn och sover gott efter denna händelserika helg. Fast såhär ser det ju ofta ut varje dag. Det är inte många dagar som är besöks-lösa om man säger så men det är underbart!
Imorgon blir det Skärholmen för lite julklappsshopping och jag hoppas hitta lite smått och gott till mig själv också, ser fram emot det!
Julklappar
Publicerat 2013-11-21 17:41:05 i
Allmänt
Tänk att nästa söndag är det 1a advent. Planerar för fullt med julklappar då jag verkligen tycker det är de bästa som finns. Att köpa julklappar och se de glada minerna när de öppnas! Det svåra är att köpa till killar! Jag vet redan vad som ska köpas till Marcus och har vetat i typ ett halvår. Det blir en skäggtrimmer som han så ofta kommer på sig själv att han skulle haft. Tror han kommer bli överlycklig! Till Zoe har vi tänkt köpa ett babygym, sedan blir det såklart lite Annat smått och gott, blir nog kanon!
julafton ska spenderas hemma hon Zoes farmor och farfar. Moster Malin och Marcus mormor kommer även över och firar med oss. Har inte längtat såhär mycket till julen sedan lågstadiet. Zoes första julafton och vår första som egen liten familj. Livet är verkligen fantastiskt just nu!
Första leenden
Publicerat 2013-11-20 22:16:41 i
Allmänt
Imorse fick jag hennes första RIKTIGA leende! Alltså inte ett leende som råkade bli av för att hon provar på ansiktet utan ett genuint och långt leende som höll i så tillochmed Marcus hann se det när jag sa till honom att komma och titta. Snacka om att mamma-hjärtat smälte rejält.
Det känns som att Zoe är mycket äldre än vad hon är. Vi har läst mycket om bebisars utveckling och Zoe är före med det mesta. Hon är en fruktansvärt stark bebis som kunde hålla upp nacken i flera sekunder innan hon ens va ett dygn gammal. Nu är det säkert över en minut. Har såklart hört om flera som varit med om samma sak men jag tycker det är häftigt då vi kan läsa att det brukar ske vid två månaders ålder! Hon var även väldigt duktig på att fokusera med blicken redan på BB och börjar nu även "lipa" tillbaka med tungan när vi gör det åt henne. Det är mycket mer men vill vänta till månads-uppdateringen innan jag skriver ut det.
Zoe börjar nu iallafall sova mer på dagarna och har nu sovit tre timmar i rad mitt på dagen två dagar i rad. Fortsätter det såhär så kanske inte hemmet behöver rasera totalt utan man kanske har tid att hålla i ordning här hemma! Det vore ju perfekt!
Så duktig, mammas lilla tjej!
Kap!
Publicerat 2013-11-19 20:44:33 i
Allmänt
Måste bara dela av mig av mitt kap jag gjorde idag. Det är ingen hemlighet att jag är ett stort fan av Newbie-kläder. Är medlem i en Facebook-grupp där det säljs barnkläder och barnartiklar här i Järna och igår las det ut en massa kläder i storlek 68 och där lyckades jag va först på en massa newbie kläder. 5 klänningar, 2 bodys, 2 par byxor och 1 par strumpbyxor för endast 160 kronor!!! Kap!!! En del har hag redan likadana men i mindre storlekar så dwt gör ju ingenting! Den vita klänningen har jag suktat efter så länge jag kan minnas, har budat på säkert 20st på tradera men förlorat och nu fick jag en för endast 20 kronor. Jag är NÖJD!
3 veckor
Publicerat 2013-11-19 11:00:01 i
Allmänt
Idag blir vår lilla skrutt 3 veckor gammal. Vaknade strålande som en sol och myste ordentligt. Har nu badat med pappa på morgonen och ligger och sover nergosad i sängen, bästa som finns!
Nätterna funkar bra, hon brukar somna mellan 22-23 på kvällarna och vaknar första gången mellan 03-04 sedan brukar det bli så att hon vaknar varannan timme efter det för lite snutt men somnar lika fort igen så det gör mig ingenting. Jag brukar stiga upp mellan 8-9 då Zoe vaknat för tredje gången, eller stiga upp och stiga upp, det är då jag vaknar för dagen sedan är det ju gos i sängen i ett par timmar till om vi kan!
Idag är det tvättstuga, tjoho! Nu vaknar Zoe till här så dags att sätta på blöja innan det sker en olycka!
Måndag
Publicerat 2013-11-18 13:51:52 i
Allmänt
Från att ha spelat huvudrollen i sitt egna liv hela livet till att nu bara ha en biroll. Det är ungefär så man kan förklara hur det blir när man får barn. Det är Zoe som är bossen här hemma helt enkelt och hon är bestämd, eller rättare sagt hennes föräldrar gör exakt som hon vill så fort hon piper till. Tror inte Zoe har gråtit i mer än 30sek i sträck en enda gång haha. Mellan 4 och 8 imorse tyckte hon inte att det va sovdags, roligare att ligga och veva med armarna, sparka mamma i magen och prata på och såklart snutta. Jag känner mig mer som en matmaskin än människa med tuttarna framme 24/7, men som ni säkert vet så har ju inte amning bara med matning att göra, det är tröst och trygghet som är det stora i det hela. Därför kan man aldrig amma för mycket!
Vilket märks på denna lilla köttbulle. idag var vi på bvc och hon väger nu 4850g och är 54cm lång, följer kurvan alldeles utmärkt, inga dippar här inte haha. Imorgon blir hon TRE veckor. Tiden springer verkligen iväg samtidigt som det känns som att hon alltid har funnits här, det är så rätt! Jag känner verkligen att jag föddes till att bli mamma, my mission in life. Samtidigt är det ju helt underbart när tjejerna kommer över och berättar om sina galna kvällar, killar dom har träffat och draman, jag älskar det och det behövs lite kontrast så jag inte glömmer bort omvärlden helt. Tur att jag har så roliga vänner som oftast har intressanta saker att berätta och får mig att skratta. Ska även bli kul att träffa andra mammor när det blir dags för det. För även om man tror och vill förstå sig på det här livet så går det inte om man inte själv upplevt det. Bara detta att göra sig i ordning på mornarna... Man får vara glad om man hittar något som passar den nyblivna degkroppen och tvätta bort gårdagens smink och i bästa fall sminka på nytt. Och så kommer vännerna över som är lika snygga som alltid liksom haha... Så jag hoppas att föräldra/mamma-gruppen blir en positiv upplevelse.
Torsdag
Publicerat 2013-11-14 19:39:00 i
Allmänt
Mysdagar! idag har vi haft det på riktigt och det tror jag har gjort Zoe gott. Hon har sovit från och till hela dagen och vi låg i sängen hela familjen tills det var dags för middag. Jag kunde tillochmed stå och steka en gädra massa pannkakor som vi åt med sylt och grädde, finns över så vi kan äta lyxfrukost imorgon. Vi har alltså tackat nej till alla besök idag och bara varit vi, vilket är första gången sedan hon föddes. Helt underbart!
imorgon blir det full rulle igen med besök och lite kalas. Nu måste jag lägga ifrån mig mobilen och hänga med i det nyaste How I Met Your Mother.
Förälder och mat...
Publicerat 2013-11-12 18:06:41 i
Allmänt
Idag har det alltså varit pyjamas-dag på schemat. Härligt för imorgon blir det full rulle med mycket nya ansikten. Igår hade ju jag och Zoe girls night och det funkade så bra så, men vi saknade pappa och låg i sängen som om han var där även fast vi hade hela sängen för oss själva. Dock var det lite svårt att få Zoe att somna, hon blev inte ens nöjd med tutten i munnen. Tog upp henne för att se om hon behövde rapa och då KASKADspydde hon och braka i brallan samtidigt, haha! Men det va alltså det som behövdes så det var bara att byta blöja och pyjamas och sedan blev det mycket bättre.
Vi har fortfarande inte fått in några riktiga rutiner här hemma, som med hur många amningar det blir under nätterna, vilken tid vi kliver upp på mornarna och med mat för oss föräldrar. Varje morgon/förmiddag får jag iaf i mig två mackor och ett glas juice men sedan är mat i princip glömt under dagen. Jag och Marcus kan komma på där vid 19-tiden att vi inte ätit någonting under hela dagen och så blir det något snabbt tillagat. Igår fick jag i mig en liten yogurt till middag. Mat blir plötsligt det mest ointressanta i världen, man äter bara för att man måste och lätt ska det vara. Så har ni tips på snabba maträtter tas det gärna emot!
BVC
Publicerat 2013-11-11 12:24:20 i
Allmänt
Måste bli bättre på detta, det kommer ju vara så kul att kunna gå tillbaka och läsa i framtiden. Men det är fruktansvärt svårt att hitta tid, och när man väl har tid är man mer sugen på att göra annat än att blogga. Vår lilla skrutt sover nämligen inte så mycket på dagarna, det är tio minuter här och tio minuter där så det är ganska full rulle här hemma. Och som sagt att sova någon annanstans än på mamma eller pappa är inte speciellt poppis, men inatt sov hon i babynestet emellan oss i 5 timmar så det va väldigt skönt.
Skulle kunna babbla på i timmar känns det som! Hela vår värld har ju slagit en volt. Men idag var vi på vårt första Bvc besök och det gick kanon. Våran stadiga tjej väger numera 4590g och va 53,5cm lång. Konstigt då hon va 54 när hon föddes men hon sa att hon definitivt inte har krympt utan att dom helt enkelt har mätt annorlunda på BB.
Det är så himla mycket farande och flängande hela tiden. Känns inte som att vi har tagit de lugnt sedan vi kom hem från BB. Imorgon blir det till att inte göra någonting annat än att bara ligga hemma hela dagen och mysa i pyjamas. Då kommer nog pappa Marcus vara ordentligt mys-sugen efter att ha varit borta från oss för idag är det dags för honom att börja jobba igen. Spännande att vara själv hemma med Zoe hela kvällen och natten, men det är bara att vänja sig för det kommer inte bli första gången.
Bebisbubblan
Publicerat 2013-11-07 17:27:44 i
Allmänt
Vill aldrig vakna upp ur den här bebisbubblan, det är som att flyga runt på rosa moln. På måndag börjar pappa Marcus jobba och han blir borta över natten, inte kul! Men det ska nog inte bli några problem. Vi har nämligen haft så tur med vår lilla skrutt som sover jättebra på nätterna. Vår andra natt här hemma sov hon åtta timmar i rad men de andra nätterna har jag fått amma henne en eller två gånger och ibland behövt byta blöja. Har inte en enda natt vaknat av att hon skrikit eller gnytt, hon sover emellan oss och jag har vaknat av mig själv när det varit dags för amming, antagligen för att Zoe har rört på sig eller något och då har jag sett att hon börjat öppnat ögonen lite smått och då har jag bara satt in tutten så somnar hon ganska snabbt om, haha!
Det skulle dock vara skönt om hon skulle kunna sova i sin egna säng då jag ligger och spänner mig hela nätterna. Har ont i tänderna och käken för jag trycker ihop dom så hårt men vi har väldigt svårt att få henne att sova själv. Det ska helst vara bredvid mamma(helst tryckt mot tutten, haha!) eller på pappa. har fått henne att sova i babynestet två gånger och då inga långa stunder. Samtidigt finns det ju INGET mysigare än att vakna upp till denna vackra ungens ansikte precis framför mig smilandes. Jaja det kommer väl med tiden, vi håller ju fortfarande på att lära känna varandra! Min lilla skrutt!
Förlossningsberättelse del 2
Publicerat 2013-11-06 17:02:11 i
Allmänt
Okej, klockan var alltså halv 5 och nu var jag inskriven. Blev inlagd i ett undersökningsrum där det sattes ctg-kurva på mig och jag blev undersökt. FORTFARANDE bara öppen 2cm... Allt såg bra ut med bebis vars hjärta slog 135 slag per minut.
Klockan 05.42 fick jag lavemang och tog efter det en varm skön dusch. De hade läst mitt förlossningsbrev om att få EDA så tidigt som möjligt och testa lustgas men först fick jag vara uppe och promenera i korridoren.
07.10 så var det dags för byte bland personalen och jag fick en barnmorska vid namn Jessica och undersköterska Lottie. Kände igen Lottie på en gång när hon steg innanför dörren men kunde inte komma på varför. Lite senare så frågade hon mig om jag var från Nykvarn och det visade sig att hennes son och min bror hade gått i samma klass när de va mindre så där slapp jag fundera mer på det.
Min förlossning bedömdes i nuläget som en riskförlossning pågrund av den låga vattenmängden och det planerades för igångsättning om det fortsatte vara så stillastående.
07.15 fick jag prova på lustgas 50/50. Var väldigt skeptisk till den först och tyckte den där masken var så äcklig men dom bad mig prova på. Försökte några gånger men dom sa bara "neeej, ta i meeer" och tillslut fick jag en värk och då kom det automatiskt hur jag skulle göra. Sköterskorna var påväg ut genom dörren när värken var över och jag blev heeelt borta. Lottie skrattade och sa att det där tog ju bra på en gång och stängde sedan dörren. Här följde en skrattattack utan dess like och Marcus höll också på att dö av skratt när jag låg där med bortdomnade läppar och skratta så jag grät. Finns även på film då Marcus smygfilmade men den är i hemligt förvar.
9.30 var det dags för undersökning igen och jag var nu öppen 3cm. Jaja det va ju iallafall något tänkte jag men det började bli riktigt jobbigt nu och jag började bli väldigt trött.
10.30 ökade dom lustgasen till 70/30 men nu började bli smärtan olidlig, nu skrek jag nog vid varje värk, jag minns inte och efter allt kämpande beslutade dom att ge mig EDA lite tidigare då man egentligen inte ska ta den innan man är öppen 4cm och jag som sagt bara var öppen 3.
10.50 var det dags, nu skulle den där jäkla EDAn in. Jag blev tillsagd att säga till när jag fick en värk då man måste vara helt stilla när den tas. Jag fick krypa ihop "som en arg katt" sa dom hela tiden, med knäna och huvudet in mot bröstet och jag vet kommer ihåg hur Lottie tröck ihop mig och stackars Marcus som gick runt i en cirkel och led med mig. Jag kröp ihop som den där jääävla katten och dom stack hur många ggr som helst innan det väl var klart och det måste ju sett ut som en skräckfilm men nu äntligen var den där och jag säger som alla andra; Det bästa jag gjort! Det går inte att beskriva lättnaden när den började värka men nu började jag även känna hur in i helskotta trött jag va. Lottie sa åt mig och Marcus att vila vilket vi verkligen kände att vi behövde men vi han inte lägga oss mer än till rätta innan Jessica ville att jag skulle vara uppe och igång. Vi fick vila en pyttestund och vi sov väl i högst 10 minuter innan det var dags för annat.
11.26 var det dags för amniotomi, vilket är att ta hål på fosterhinnorna i värkförstärkande syfte men det kom inget synligt vatten. Det var alltså väldigt lite kvar där inne. De satte även ctg på bebis huvud istället för runt min mage för att jag skulle kunna va uppe och röra på mig.
Nu var det dags för lunch, jag gick runt där med alla mina sladdar och dropp och grejer och i matsalen var det fullt med massa nyfödda bebisar. Jag avundades dom något fruktansvärt att för dom var detta över och de hade sina små underverk. Väl inne i matsalen kom även min kära vän Louise som fantastiskt nog hade fött sin lilla Simon dagen innan och hon berättade om sin förlossning och vi prata om vad som hade hänt för mig m.m. Så häftigt att vi var där samtidigt, som vi hade skämtat om.
Efter lunchen var jag uppe och gick på rummet.
13.31 fick jag syntocinon som är ett värkförstärkande dropp pga stillastående progress. Det togs tempen på mig vilket var lite hög, 37,5 och jag fick två alvedon.
14.20 tyckte jag att det började göra ont i ryggen igen och de fick titta på EDAns anläggning och fylla på.
14.30 var det dags för personalbyte och det var barnmorska Joanna, undersköterska Ingela och barnmorskestudent Åsa. De bestämdes att jag skulle upp och röra mig och gå på toa. De skulle även ta bort ctgn från bebis huvud och sätta den runt magen igen.
Värkarna kom nu med 6 värkar per 10 minuter och jag kände knappt någonting. Detta är alltså för mycket så de fick sänka de värkförstärkande droppet och jag fick lustgas 50/50. Var uppe och kissade men kom bara några droppar så de fick tappa mig, kom dock inte mycket så det hade jag ju väldigt gärna sluppit.
Det sattes ctg-kurva på magen.
16.05 fick de stänga av de värkförstärkande droppet helt då det kom 6-7 värkar på 10 minuter. Någonstans här blev jag undersökt och det visade sig att jag va öppen 7cm. EDAn är helt fantastisk men den hjälper inte mot trycket så det känns ju som att man ska bajsa på sig när som helst. Värkarna var forsatt starka och täta, fortfarande 6-7 värkar på 10 minuter men ctg såg normalt ut och bebis verkade ju då må bra. Jag fick ett gå-bord och va uppe och vankade men det var fruktansvärt obehagligt med det här trycket och nu gick det snabbt. Jag skrek att nu bajsar jag fan på mig på riktigt! Jag skrek och började få smått panik. Allt gick så himla fort och jag har lite smått blackout på vad som hände just här. Men nu ville jag trycka på, det gick inte att stå emot längre. Jag var nu öppen 10 cm och det var fritt fram att börja krysta.
18.00 började krystarbetet, ställningen fick bli på sida som jag hade föreslagit i mitt förlossningsbrev. Den här smärtan som sker under ett krystningsarbete går inte att förklara. Men jobbigast är emellan värkarna när det INTE ska tryckas på. Min rädsla va att spricka från Ystad till Haparanda så jag visste att det bara var att lyssna och göra som dom sa åt mig. Mellan krystandet ska det flåsas och alltså inte tryckas på för det är då man spricker! Och som jag flåsade och skrek och svor och någonstans här såg jag Marcus livrädd med gråten i halsen, så jag minns hur jag tog hans hand och sa att "allt är lugnt med mig, du behöver inte vara orolig". Hur jag lyckades med detta i allt kaos har jag ingen aning om men jag minns bara hur hela rummet "naaaw". Haha så sjukt, men Marcus trodde verkligen att jag skulle dö stackarn. Jag minns även hur dom sa åt Marcus att titta ner när jag tröck på för att han skulle kunna se huvudet, och jag som hade tvingat honom att inte ens försöka snegla åt de hållet, där sprack det.
Ni vet den där klassiska "bara en krystning till sedan har ni henne"... Jag har läst alldeles för många förlossningsberättelser för att gå på den vilket nog var min räddning. Jag visste att de inte var sant så jag var beredd på att det skulle behövas mer för att få ut henne. Men så kom den där känslan, jag bara visste att nu ska hon ut, det är nu eller aldrig! Dom sa ännu en gång att nu va det sista gången och jag kände det också, nu jävlar! Jag tröck, jag tröck med allt jag hade. All kärlek som byggts upp under nio månaders tid och all längtan på att äntligen få träffa mitt och min blivande mans barn.
18.24, tiden på dygnet mitt hjärta slår en extra slag, tiden då du äntligen kom ut med ett omedelbart skrik och en barnmorska som utbrast "vilken tjockis!". Jag och Marcus tittade på varandra och han pussade mig i pannan. All smärta försvann och det kändes som en evighet innan jag fick upp dig på mitt bröst skrikandes för fulla muggar. Jag ville aldrig släppa dig, jag ville ge dig all min kroppsvärme jag hade och pussa och nosa på ditt lena lilla fjunhuvud.
Zoe Mikaela Erla Larsson. För dig ska jag göra allt! Idag en vecka och en dag gammal och du har redan förgyllt våra liv mer än vi någonsin kunnat ana. Man tror att man vet hur mycket man kommer älska sitt barn när det ligger i magen och gror men man har ingen som helst aning. Den 29e oktober 2013 är en dag jag alltid kommer att minnas och varje år den 29e ska vi fira just den dagen som man nu kan spika som den bästa i våra liv.
Jag älskar dig Zoe! / Mamma
Förlossningsberättelse del 1.
Klockan 05.50 måndagen den 28e oktober vaknade jag och var tvungen att springa och kissa. Kände även då att jag hade ont i ryggen och tänkte att jag hade sovit konstigt. När jag la mig igen för att försöka slumra om en stund låg jag mest och vred och vände på mig för att hitta en skön ställning för ryggen, det gick inte. Klockan 9.00 skulle vi vara på Södertälje sjukhus för ultraljud och efter ca en timmes vridande och vändande var det dags att börja göra oss i ordning. Smärtan i ryggen kändes konstig och den kom och gick. Vid det här laget hade jag gett upp alla förhoppningar om att vår lilla bebis skulle komma av sig självt, va helt säker på att jag skulle få bli igångsatt i vecka 42+0 men vi packade ändå klart BB väskan och tog med den utifall att... Väl i bilen kände jag hur smärtan i ryggen kom som värkar och i bilfärden från Järna till Södertälje fick jag ca 3-4 stycken. Vi skrattade åt tanken att det va något på gång.
Vi kom fram till Södertälje sjukhus och var beredda på att få vänta ett tag på våran tur då det var drop-in tid för alla gravida i vecka 41 men när vi kom upp var vi helt ensamma och fick köra igång direkt. Såg inte ett enda någe vad som föreställde sig på ultraljuds-skärmen men barnmorskan förklara vad hon gjorde. Det mättes huvudomfång, lårben och mage sedan kollade dom upp hur mycket fostervatten det fanns kvar där inne. Hon såg på mig att jag hade ont och fråga hur jag mådde och jag berättade om värken i ryggen och hon tittade på mig med ett leende och sa att det nog är något på gång nu.
Det visade sig att det inte var så mycket fostervatten kvar och det kan tyda på att moderkakan börjar bli dålig så detta ville dom kolla upp. Hon nämnde även att hon beräknades väga runt 4100g och jag och Marcus bara kolla på varandra i chock och jag utbrast bara "Aj!". Det är ju en ganska normal vikt för ett barn som gått över tiden med 8-9 dagar men det va jag inte beredd på då både jag och Marcus var så små när vi föddes även fast vi gick över tiden båda två.
Vi fick sitta och vänta en stund innan dom kollat igenom resultaten. Marcus skulle börja jobba klockan 10 men ringde då och sa att han nog skulle bli sen, detta hörde barnmorskan och hon skrek att han nog inte skulle komma till jobbet alls idag och det va då jag och Marcus började förstå att det kanske va igång. Jag vågade fortfarande inte hoppas på något.
Vi blev uppskickade till förlossningen där dom var helt underbara, vi fick kaffe och mackor medan vi väntade och tillslut satte dom en ctg-kurva på mig. Där låg vi och väntade ett bra tag innan de kom in och sa att allt va bra. Det var lite rörigt vid just det här tillfället och jag minns inte i vilken ordning allt var men jag blev iallafall undersökt där det visade sig att jag var öppen 1cm. Hon gjorde en hinnsvepning på mig då jag öppnades till 2cm, fy fa-an för det där svepningen alltså, så obehaglig. Vi fick nu veta att pågrund utav den låga mängden fostervatten skulle hon inte kunna ligga där inne allt för länge. Jag hade ju värkar och det hade ju börjat hända grejer så dom ville att vi skulle åka hem och komma tillbaka till klockan tre med anledningen att då få sätta igång mig om det inte kommit igång av sig självt.
Okej, nu va det alltså nära, hon skulle komma inom de närmsta dygnen, det va helt säkert! Jag fattade fortfarande inte riktigt och blev aldrig nervös eller rädd. Okej nu va klockan ca 11 och vi åkte hemåt, värkarna kom med allt ifrån 3 till 7 minuters mellanrum och det blev lite värre hela tiden. Ringde till de närmaste familjemedlemmarna och berättade hur läget såg ut och de blev såklart mycket förväntansfulla. Nu var det dags att ladda, det fick bli Burger king och det har aldrig smakat bättre. Gick runt och småstädade lite hemma innan jag la mig och försökte vila. Tiden gick nu jättesakta men till slut blev klockan halv tre och vi drog in till sjukhuset igen.
Det sattes ännu en gång ctg-kurva på mig och vi fick ligga och vänta. Allt såg hur bra som helst ut med bebis och de undersökte mig igen och det visade sig att jag fortfarande(!) bara var öppen 2cm... De bästa är ju självklart om man kommer igång av sig själv utan några hjälpmedel så de tyckte att jag skulle åka hem ännu en gång och komma morgonen efter om det fortfarande inte hade satt igång. Besvikelsen var såklart ett faktum men någonstans hade jag detta på känn... De sa åt oss att VILA ordentligt och ladda ordentligt och de sa att de inte trodde vi skulle behöva vänta till morgonen efter utan att vi nog skulle behöva åka in inatt. Sagt och gjort så åkte vi hem. Klockan var nu ca 17.00 när vi kom hem och jag la mig i ett varmt bad för och sedan i sängen. Somnade i kanske en halvtimme men det va allt, nu följde ett helvete där jag låg i sängen med värkar med ca 5-6 minuters mellanrum, så trött att jag inte visste vart jag skulle ta vägen och så fort jag höll på att somna kom en värk. Jag kunde längre inte vara tyst under värkarna utan kved och stöna som en jag vet inte vad. Vid ca 03.30 fick det vara nog, nu pallade jag inte mer och Marcus fick ringa in till förlossning och berätta att vi måste komma in nu och så blev det. Notera att jag nu haft värkar i snart ett dygn och inte sovit på lika länge. Klockan 04.26 fick jag ett band runt handleden och jag förstod nu att jag va inskriven och behövde alltså inte åka hem ännu en gång, HALLELULJA!
