Vilken dag!
Vilken konstig dag! Zoe har varit jättepigg och kry hela dagen, inga magsjukesymtom och jag börjar verkligen undra om det va magsjuka hon fick inåt eller någon matförgiftning, för hon mår ju hur bra som helst! Fattar nada. Marcus kunde smita iväg tidigare från jobbet med det hade han inte behövt för strax efter han kommit hem gick jag och Zoe och la oss och sov i nästan 3 timmar! Marcus tog upp Zoe och jag fick fortsätta vila lite då det kändes ungefär som att någon stått och stampat på mitt huvud, med spikskor, ungefär. Ja men jag sov så länge så att middagen fick bli burger king då de vi tänkt laga skulle ta alldeles för lång tid. Vet inte vad det är med mig men det är fanimej inte gott med snabbhanburgare längre alltså. Verkligen sistahandsval! Ja sedan följde en ganska lugn kväll.
Dock har jag varit väldigt mörbultad hela eftermiddagen och kvällen. Har följt en tjej på instagram ett tag och hennes dotters kamp mot cancern och när Marcus åkte iväg för att köpa mat till oss så fick jag se då på instagram att lilla Junis gick bort imorse, endast 7 månader gammal! Jag har varit helt förstörd nu sedan dess, har knappt kunnat prata med Marcus om det som undrade vad som hade hänt då han såg att jag gråtit. Det är så fruktansvärt hjärtskärande och så jävla orättvist. Känner jag såhär kan jag verkligen inte ens föreställa mig hur det är för Junis flräldrar och övriga familj. Det är den största mardrömmen en förälder kan få!
När jag låg där och läste beskedet så tittade jag ut genom fönstret, det va alldeles stilla, himlen va blå och vacker och det kändes som att hela världen, tillochmed vädret vilade och sörjde för lilla Junis.
Jag har kramat, pussat och älskat min underbara dotter lite extra idag, tackar högre makter att hon finns här hos oss, frisk och alldeles perfekt. Jag tänker ofta på vilken tur vi har som har fått en fullt fungerande och frisk liten människa. Ingen i min närhet har varit med om en så stor sorg med ett sjukt barn eller ett barn som gått bort och jag får sån åmest när jag tänker att så här tur kan jag bara inte ha! Någonting kommer att hända, mig eller någon som jag håller väldigt kär. Det är en hemsk tanke som tyvärr hittar in i mig allt för ofta...
Med det här vill jag bara säga att, va tacksamma för det ni har, ta vara på livet för det springer iväg alldeles för fort!
Kommentarer
Trackback
